a walk to remember

Det känns som om jag totalt har missat massa bra filmer genom åren. Såg A walk to remember precis. Sitter fortfarande och är helt tagen, och tårarna kan bara inte sluta rinna. Och jag, som har sjukt svårt att släppa fram mina känslor, speciellt för att gråta.
Filmen var så speciell, vet inte varför jag blev så tagen. Budskapet var så jävla klockrent. Den var så fin på något sätt. Pure Love. Att verkligen älska någon så otroligt mycket. Mandy Moore är även sjukt vacker i filmen. Måste fan ta och rycka upp mig nu, haha! Kan inte sitta här och lipa.


På sjukhuset, när hon ligger inför döden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0