Tankar om Livet&Döden
Varit och tränat lite på gymmet. Va inte så pepp idag eftersom jag hade skiitont i mitt knä. Kan berätta varför jag har ont i knät haha...nu sitter jag iaf och trycker i mig en pizza hehehehe.
Imorse när jag vaknar alldeles försent och rusar upp ur sängen, så snubblar jag på våran förlängnings sladd, och flyger in i kanten på byrån.
AJSOMFAN det gjorde så sjukt ont, att det blev svart framför ögonen.
Och så blev ja så arg samtidigt att jag fick en adrenalinkick, och ni vill inte veta vad jag skrek...haha. Barnförbjudna saker, om man säger så.
Har blivit lite bättre nu.
Satt och tänkte på min engelskalektion idag. Värsta deep shit tänkte jag på.
På livet, och döden.
Hur orättvist livet kan vara...
Man borde ju alla ha samma chans att leva, men det är ju verkligen inte så.
Det är så konstigt tycker jag, t ex vad är meningen när ett barn dör? Helt sjukt hemskt och fel är det. Hemskt när alla människor dör.
Människor som dör i förtid tror jag hade ett kort uppdrag på jorden, att de under tiden de levde var så före i allting, mentalt.
Det är nog bra att tänka så tror jag, att man har ett uppdrag på jorden och sedan när man uppfyllt det uppdraget så går man bort, och har det bra på andra sidan istället.
Man lämnar sina älskade för att ta hand om varandra.
Och det bästa sättet att hedra människor som gått bort, är att leva vidare och ta hand om sig och alla andra i sin omgivning. Och minnas alla bra stunder man hade med personen. Och inte bara känna ånger. Varför man inte gjorde vissa saker annorlunda.
Det skulle ändå inte ändra någonting, för alla är inte perfekta. Och om kärleken är stark, så spelar det ingen roll.
För man vet att man älskar varandra, i all evighet.
Läste för ett tag sedan om en fotograf som tar bilder i Brasilien.
Bilder på de fattigare områdena i São Paolo/Rio, i favelas.
Så hade han hjälpt två bröder, betalat skolan för dom, och pengar till mat. Och han hade under några år sett hur killarna hade förändrats och kommit ifrån all shit på gatan. Bröderna var bara runt tio år.
Så sist jag va inne och läste där, så såg jag att bröderna hade blivit mördade. Och det sved vekligen i mitt hjärta. Då undrar man VARFÖR!?
De hade precis påbörjat sitt liv, och hade det för en gång skull bättre än de någonsin haft. Så blir de mördade när de ligger och sover oskyldigt på några tidningar på gatan. Mördade för ingen som helst anledning.
Livet är orättvist, bara att inse det. Och börja uppskatta det man har, som vissa inte ens kan drömma om.
Descanse em paz/ Vila i frid... <3
Ena brodern.
Imorse när jag vaknar alldeles försent och rusar upp ur sängen, så snubblar jag på våran förlängnings sladd, och flyger in i kanten på byrån.
AJSOMFAN det gjorde så sjukt ont, att det blev svart framför ögonen.
Och så blev ja så arg samtidigt att jag fick en adrenalinkick, och ni vill inte veta vad jag skrek...haha. Barnförbjudna saker, om man säger så.
Har blivit lite bättre nu.
Satt och tänkte på min engelskalektion idag. Värsta deep shit tänkte jag på.
På livet, och döden.
Hur orättvist livet kan vara...
Man borde ju alla ha samma chans att leva, men det är ju verkligen inte så.
Det är så konstigt tycker jag, t ex vad är meningen när ett barn dör? Helt sjukt hemskt och fel är det. Hemskt när alla människor dör.
Människor som dör i förtid tror jag hade ett kort uppdrag på jorden, att de under tiden de levde var så före i allting, mentalt.
Det är nog bra att tänka så tror jag, att man har ett uppdrag på jorden och sedan när man uppfyllt det uppdraget så går man bort, och har det bra på andra sidan istället.
Man lämnar sina älskade för att ta hand om varandra.
Och det bästa sättet att hedra människor som gått bort, är att leva vidare och ta hand om sig och alla andra i sin omgivning. Och minnas alla bra stunder man hade med personen. Och inte bara känna ånger. Varför man inte gjorde vissa saker annorlunda.
Det skulle ändå inte ändra någonting, för alla är inte perfekta. Och om kärleken är stark, så spelar det ingen roll.
För man vet att man älskar varandra, i all evighet.
Läste för ett tag sedan om en fotograf som tar bilder i Brasilien.
Bilder på de fattigare områdena i São Paolo/Rio, i favelas.
Så hade han hjälpt två bröder, betalat skolan för dom, och pengar till mat. Och han hade under några år sett hur killarna hade förändrats och kommit ifrån all shit på gatan. Bröderna var bara runt tio år.
Så sist jag va inne och läste där, så såg jag att bröderna hade blivit mördade. Och det sved vekligen i mitt hjärta. Då undrar man VARFÖR!?
De hade precis påbörjat sitt liv, och hade det för en gång skull bättre än de någonsin haft. Så blir de mördade när de ligger och sover oskyldigt på några tidningar på gatan. Mördade för ingen som helst anledning.
Livet är orättvist, bara att inse det. Och börja uppskatta det man har, som vissa inte ens kan drömma om.
Descanse em paz/ Vila i frid... <3
Ena brodern.
Kommentarer
Trackback